Debattartikel i tidningen ETC

Tidningen Dagens ETC publicerade den 1 mars en text från en av våra medlemmar.

Etc

Vattenskatten – droppen för irländarna

I och med det irländska valet i fredags har vi ännu ett exempel på hur trötta människor i Europa är att leva under den rådande åtstramningspolitiken. På samma sätt som hänt i Grekland och Spanien innebär valresultatet att väljarna avvisat det politiska etablissemanget och istället gått åt vänster.

Denna svängning har sitt ursprung i Right2Water, den kampanj som organiserat folk mot de vattenskatter som den irländska regeringen håller på att införa. För ett folk hårt drabbat av ekonomisk kris och nedskärningar har rätten till vatten blivit en strid som mobiliserat hundratusentals människor till demonstrationer och skapat bred uppslutning i en rörelse vars grundläggande budskap är: No way, we won’t pay!

Men det har aldrig bara handlat om rätten till vatten; utan frågan har varit en samlingspunkt för en mycket större och bredare missnöjesyttring mot nyliberala sparpaket och attacker på folkets levnadsvillkor på Irland. Radikala vänsterpartier, många av de stora fackföreningarna och andra folkrörelser har börjat samla sig för att avvisa myten om att arbetsköparnas och bankernas förmyndarskap och den allt skevare fördelningen av rikedomen måste accepteras.

Preis som i fallet Grekland har EU och IMF påtvingat den irländska befolkningen lönesänkningar och nedskärningar för att rädda bankerna i Europa. Borgerligheten har med krisen stärkt kontrollen över våra liv – i Sverige är arbetsköparna på krigsstigen och kräver sänkta löner och svagare villkor.

Föreningen Greklandsolidaritet bildades för att denna attack dragits till sin spets i Grekland; slakten av den grekiska välfärden och arbetsrätten måste upp i ljuset och vi har sett hur mekanismerna i europasamarbetet gång på gång används för att slå mot strejkrätt och kollektivavtal.

Från storstrejkernas Grekland till Right2Water-kampanjens Irland finns kraft att bygga broder- och systerskap för ett Europa fritt från åtstramningar. Vad väntar vi på?

Annonser

Bygg motståndet på praktisk solidaritet

För ett tag sedan publicerade tidningen Flamman en text från en av våra medlemmar. (http://www.flamman.se/bygg-motstandet-pa-praktisk-solidaritet)

4solidaritet

Det svenska kapitalet har med framgång utnyttjat flyktingsituationen för att förverkliga sina klassintressen. Svenskt näringsliv talade tidigt om nödvändigheten av ”enkla jobb” för att få de nyanlända i arbete. Därmed avsåg man naturligtvis inget annat än arbeten med låga ingångslöner och svag trygghet. I migrationsöverkommelsen gick regeringen och Alliansen deras linje tillmötes när de beslöt införa tillfälliga uppehållstillstånd, utvidga Rut och slopa avtalskrav för nyanlända vid YA-anställningar.

Den nuvarande situationen kräver ekonomisk omfördelning och statliga investeringar för att skapa arbeten, bostäder och övrig välfärd. I stället förbereder Finansdepartementet nedskärningar i statsutgifterna, för att till varje pris hålla budgeten.
Så konstrueras, i den politiskt-mediala dramaturgin, en krisscenarisk bild av det ökade flyktingmottagandet, utifrån den borgerliga ideologins inre dualitet ekonomism/humanism. Ekonomismens och den etiska idealismens principer fyller här en ömsesidigt komplementär funktion, även i de fall då de till synes står i opposition till varandra. Moralen tvingar oss att öppna dörren för nödställda, men samtidigt måste vi vara redo att betala priset – på lång sikt ska vår välvilja nog betala av sig. Så fort kostnaderna överstiger de förväntade inkomsterna är vi dock tvungna att stänga dörren, likt regeringen nyss gjorde när den beslöt införa tillfälliga gränskontroller.

Inom arbetarrörelsen bör vi inte låta oss vilseledas av förklädda borgerliga intressen, varken i ekonomistisk eller humanistisk skepnad. I stället gäller det för oss att återerövra vår egen humanitet och medmänsklighet, vilket endast kan ske genom arbetarklassens kamp och de intressegemenskaper som uppstår därur.

Därför är det inspirerande att höra den grekiska solidaritetsplattformen Solidarity For All beskriva sina erfarenheter av organisering under krisen:
”The experience of organizing support structures for immigrants entering Greece, was to a great extent the prelude for the spread of the experience and know-how that produced solidarity work to be used to the ailing Greek people. (…) The free character and the principle of equity in the offer of solidarity, ventures the creation of a common space of meeting, of socialization and of struggle of all those hit by the crisis.”

Vi bör ta lärdom av deras exempel. Den våg av sympati som plötsligt uppstod när bilden av Alan Kurdi kavlades ut i media, har förvisso redan blivit progressivt inlemmad i kapitalets logik. Men i samband med den ökade flyktingankomsten uppstod också spontana former av praktisk solidaritet. I denna spontana vilja att tillfredsställa mänskliga behov, bortom kapitalets eller statens direkta förmedling, finns en socialiserande tendens som är värd att ta vara på. Det gäller för oss att utnyttja och politisera sådana tendenser, för att organisera solidaritetspraktiker utanför (eller inom, men emot) kapitalet. För, som det grekiska exemplet visar med all tydlighet, kan vi inte förlita oss till varken kapitalet eller staten för vår överlevnad.